I helgen välsignade jag hussfar och hussmor med min fantastiska närvaro. Det gick sådär får jag väl säga...

Det började med att jag såg den högljudda cylindern inne i köket, glöm det tänkte jag och sprang upp för trappan.

Jag minns att jag hörde kryck-matte ropa efter mig, men jag tog sikte mot ett rum som hade en välbekant doft.

Jag tror att jag fick husse efter mig också...

När jag kom in det där rummet blev jag attackerad av ett helvetesodjur som måste ha väckts ur djup dvala, då kom husse till nåon slags nytta iaf och drog bort åbäket från mig!

Jag klarade mig med bara lite näsblod, men den psykiska skada jag måste ha orsakat odjuret som kallas Nirina kommer hon aldrig kunna skaka av sig.

Jag vinner.

Igen.