Nu har H&M köpt en säng till mig!

Den är vit och ganska hög och det enda sättet att komma in i den är att först komma in skrikandes i sovrummet, hoppa upp på mattes kudde och skrämma livet ur henne för att sedan dundra över hennes mage och landa graciöst på husses rygg. Därifrån är det bara en kort klättring ner till madrassen för att till sist sitta där och måtta avståndet.

Jag hoppar likt en väloljad ballerina ner i sängen, bara för att upptäcka att det inte finns en madrass där. Snabbt som en sibbe parerar jag med fötterna för att landa på de smala spjälorna istället.

Nu upptäcker jag också att det inte finns någon kudde eller täcke och att sängen är fylld med en massa skrot!
Jag försöker bita sönder allt skrot som H&M måste ha lagt där bara för att vara elaka, då får jag skäll.

Jag känner mig som en fånge där inne med alla spjälor och det är riktigt obekvämt att sova där, men jag härdar ut. Lämnar stora tussar med avlagd sommarpäls som jag försöker göra om till en madrass för att göra det lite mysigt där inne.

Ni kan ju se här på bilden hur illa H&M behandlar mig.

De kan ju inte älska mig om de verkligen tycker att jag ska sova där?!